
En sån riktigt trist bok! Eller så är det jag som inte har en tillräckligt filosofisk ådra för att förstå den...
Upplägget verkade ju så bra när jag läste på baksidan där jag stod i den ekande salen på Stadsbiblioteket. Gabriel Syme är en poet och undercover-detektiv som infiltrerar en samling anarkister. Han blir utvald att sitta med i det högsta rådet där medlemmarna bär namn efter veckans dagar. Han blir Torsdag. Han ska försöka hindra ett våldsdåd mot den franske presidenten och den engelske kungen.
Så långt verkar det ju ändå vara den spännande spionroman som den utger sig för att vara. Men sen ballar det ur fullständigt! Medlemmarna är inte vad de visar sig vara och när de flyr genom norra Frankrike och södra England så är författarens tankegångar helt utflippade. Det känns på riktigt som att han inte var vid sina sinnes fulla bruk när han skrev boken.
Varför läste jag klart den då? Ja, jag tänkte väl att jag skulle få svar på ett o annat på slutet, men inte då. Den slutar som många barns berättelser slutar när de inte vet hur de ska knyta ihop och avsluta en historia... "då vaknade jag ur en dröm". Haha, nu avslöjade jag ju slutet! Ah ja, jag tror inte att själva slutet är grejen med den här boken, jag tror att de som gillar boken förstår och värdesätter de filosofiska tankegångar som jag inte hajar.
ISBN: 978 91 7742 259 4
