torsdag, juli 09, 2009

Nr 19: "Mannen som var Torsdag" av G K Chesterton


En sån riktigt trist bok! Eller så är det jag som inte har en tillräckligt filosofisk ådra för att förstå den...

Upplägget verkade ju så bra när jag läste på baksidan där jag stod i den ekande salen på Stadsbiblioteket. Gabriel Syme är en poet och undercover-detektiv som infiltrerar en samling anarkister. Han blir utvald att sitta med i det högsta rådet där medlemmarna bär namn efter veckans dagar. Han blir Torsdag. Han ska försöka hindra ett våldsdåd mot den franske presidenten och den engelske kungen.

Så långt verkar det ju ändå vara den spännande spionroman som den utger sig för att vara. Men sen ballar det ur fullständigt! Medlemmarna är inte vad de visar sig vara och när de flyr genom norra Frankrike och södra England så är författarens tankegångar helt utflippade. Det känns på riktigt som att han inte var vid sina sinnes fulla bruk när han skrev boken.

Varför läste jag klart den då? Ja, jag tänkte väl att jag skulle få svar på ett o annat på slutet, men inte då. Den slutar som många barns berättelser slutar när de inte vet hur de ska knyta ihop och avsluta en historia... "då vaknade jag ur en dröm". Haha, nu avslöjade jag ju slutet! Ah ja, jag tror inte att själva slutet är grejen med den här boken, jag tror att de som gillar boken förstår och värdesätter de filosofiska tankegångar som jag inte hajar.

ISBN: 978 91 7742 259 4

Nr 18: "Telefonkoncessionen" av Andrea Camilleri


"Koncession är en offentlig myndighets medgivande eller ett av regeringen meddelat tillstånd att driva en verksamhet eller näring. Anledningen till att koncession behövs i vissa fall är att verksamheten av stort betydelse för samhällssystemet eller har ingripande verkningar på andras rättsområden. Det kan vara verksamhet som påverkar den allmänna säkerheten eller miljön."
Enligt wikipedia.org

Anser mig vara hyggligt bevandrad i det svenska språket, men koncession visste jag inte vad det var. Tur då att internet finns!

Filippo Genuardi bor på Sicilien. Han är mycket fascinerad av den nya tidens (sena 1800-talets) uppfinningar. Bla äger han öns enda automobil till de flestas förfasan. När han vill skaffa en telefonlinje så anar han inte vilket motstånd han ska komma att bemöta. Vare sig privatpersoner eller myndigheter verkar förstå hans önskan.

Boken beskriver på ett humoristiskt sätt byråkratins irrgångar, politiskt rävspel och människors svartsjuka. Filippo står dock på sig trots att priset visar sig vara högt. Den beskriver också en tid vi kanske snart har glömt, en tid där man var tvungen att skicka brev, eller om det var bråttom, ett telegram för att sedan invänta svar. Nu känns det som att man blir otålig om man inte får svar på ett sms inom en timme...

Roligaste, eller mest tragiska, sekvens är när kyrkan fördömer Filippo och hans önskan om en telefonlinje inte för att han och hans fru har sex varje dag utan för att han får henne att njuta av det! Kvinnor ska inte njuta, bara genomlida. Tänk om kyrkan hade kunnat låta bli att lägga sig i! Jag tror inte vi i så fall hade varit mer odygdiga idag än vad vi är, snarare hade kanske fler haft en lite friare och naturligare inställning till sin sexualitet...

ISBN: 91-7054-939-7

Förresten är Andrea Camilleri mest känd för sina böcker om komissarie Montalbano som just nu går på svt på måndagar.