Gick och slötittade i hyllorna på bibblan nere på torget här. Fastnade för titeln. Hört talas om författaren? Osäker. Läste på baksidan. Handlar om Albanien. Hm, genast intressant. Näst efter Sovjet var Albanien det land som fascinerade mig mest under mina tonårsår. Varför? Har nåt med den totala avskärmningen från resten av världen att göra. Att livet pågår för massor av människor innaför landets gränser fast omvärlden vet så lite om det.
Kadaré är tung och seg som sirap, men intressant. Boken fick mig att vilja veta mer.
Boken utspelar sig i början av 1900-talet. På högplatån i landet lever människor under Kanuns regler. Kanun är en form av lagstiftning och har regler för allt i människors liv. Mycket kretsar kring vendettan, återtagandet av blod. Det finns många tillfällen då människor måste hämnas genom att döda någon. Den mördades släkt är i sin tur skyldig att återta blodet genom att döda mördaren. Så fortgår det år efter år, sekel efter sekel. Få släkter är fortfarande utanför vendettans klor.
I boken får man följa Gjorg som just återtagit sin brors blod genom att skjuta mördaren. Gjorg beviljas 30 dagars vapenvila då han bla ska gå till fästningen i Orosh för att betala blodsskatten som är en summa pengar som avläggs i samband med att man dödat någon. Både han och hans familj vet att det är så gott som säkert att han kommer att mördas så fort vapenvilan löper ut.
I Tirana lever man ett mycket modernare liv. En nygift författare fascineras av livet på högplatån och tar med sin nyblivna hustru på en resa dit. Det blir en resa som ingen av dem kommer att glömma.
Jag försöker skapa mig en bild av hur det ser ut på högplatån, men det är svårt för det är så långt ifrån min verklighet. Alla män bär ett gevär över axeln, familjer bor i höga torn och kvinnors värde är mycket lågt. När en kvinna gifter sig ger hennes familj en gevärskula till mannens familj. De är i sin fulla rätt att skjuta henne om hon bedrar sin man eller misshagar familjen på annat sätt. Ett ofött barns blod måste återtas om en gravid kvinna dödas om fostret är en pojke. Kvinnans blod behöver inte återtas och inte heller ett flickfosters.
Jag funderar mycket på om Kanuns regler lever kvar på högplatån. Hur funkar det i så fall i förhållande till dagens samhälle? Hur gick det annars till när reglerna slutade gälla? I boken verkar det som att myndigheter och polis ignorerar det som händer på högplatån eftersom det vore alltför svårt att påverka. Hur uppstod reglerna från början? De verkar ha mycket lite med religion att göra. Så... hur ser det ut idag? Ska verkligen försöka ta reda på mer!
Här kan du läsa en artikel i DN från oktober 2007 som berättar att Kanun lever kvar i allra högsta grad i Albanien.
ISBN: 978-91-0-011117-5
0 kommentarer:
Skicka en kommentar